|
"Vår största utmaning i detta nya århundrade är att ta en idé som
låter så abstrakt - hållbar utveckling - och göra den till
verklighet för alla världens människor." Detta är en bevingad mening
uttalad av Kofi Annan. FN:s generalförsamling har deklarerat att
lärande för hållbar utveckling är en prioriterad fråga under
decenniet 2005-2014.
Hoppet om en hållbar framtid står till lärandet. Då menar jag inte
bara det lärande som äger rum innanför klassrummens fyra väggar,
utan lärande som sker varhelst och närhelst möten mellan människor
sker. På kaféer, i studieförbund, på arbetsplatser.
Jag lägger i dagarna sista handen vid en bok om goda exempel på
lärande för hållbar utveckling. Den tar upp en mängd spännande
projekt i Malmö, som ingår i en av FN:s 47 RCE "Regionala centra för
expertis om lärande för hållbar utveckling" (Regional Centres of
Expertise on Education for Sustainable Development).
Lärande för hållbar utveckling kopplar ihop lärande med begreppet
hållbar utveckling. Hållbar utveckling har flera definitioner, där
en är "Hållbar utveckling är en utveckling som möter dagens behov
utan att begränsa möjligheten för framtida generationer att möta
sina egna behov" (World Commission on Environment and Development
Report, 1987). Hållbar utveckling innehåller flera dimensioner:
ekonomisk, miljömässig, social och kanske också kulturell.
Motsatsen till hållbar utveckling är en mörk framtid där vi inte
vill se våra barn och barnbarn leva sina liv. Så det gäller att lära
och att lära ut. Hur lär du dig för livet? Hur lär du andra? De
flesta förändringar vi gör i vårt beteende gör vi inte för att någon
auktoritet säger att vi SKA göra så, utanför att vi VILL göra så.
Vilja kommer först med förståelsen, förståelsen kommer i regel när
vi sett, skrattat, haft ångest eller på något sätt personligen
erfarit något. Därför menar en del att miljökatastrofer är bra när
de kommer närmare oss än översvämningar i Bangladesh och att det är
bra när huspriserna på sommarhus med sjötomt snart börjar dala.
Själv lär jag mest av inspirerande människor. Jag får lust att
förändra när jag ser att andra gör och kan i smått som stort. Däri
ligger också hoppet. För jag tror att de flesta funkar som jag. Gör
andra det och det funkar och känns bra, är logiskt och ger resultat
- gärna både för hälsan, plånboken och för samvetet, gör jag
likadant.
Så visa gärna, berätta gärna om det som är positivt för andra. Hur
du fått sopsorteringen att funka på balkongen, att barnen
störtgillar att åka i nya cykelkärran, hur skönt det var att åka tåg
till Stockholm istället för att flyga. Lust föder lust, elände föder
mer elände. Sen skadar det ju inte om vårt förändrande beteende
stöttas uppifrån så att vi gräsrötter inte behöver göra hela jobbet.
Makthavarna behöver också lära sig. Vi borde kanske slå dem en
signal eller skriva ett mail med goda idéer?
Catarina Rolfsdotter-Jansson
rolfsdotter@telia.com
den 12
februari 2008 16:10
|