|
Malmö är en kaxig stad. "Au va dau do", är ett klassiskt
malmöuttryck, vi är inte lättimponerade här i söder. Malmö är också
en kaxig stad när det gäller etisk konsumtion. Jag har haft förmånen
att vara delaktig i medvetandehöjningen i Malmö, bland annat lett en
Fairtrade-festival, skrivit en guidebok, visat stadens eko/fairtrade-utbud
för internationella journalister. Det jag är mest stolt över är att
ha varit pådrivande för att göra Malmö till Sveriges första
Fairtrade City den 17 maj 2006.
Vill vi att våra skattepengar ska användas för att köpa produkter
som tillverkats under slavliknande förhållande, som i Helsingborg
där stenplattor som kommunen lagt spårades till en fabrik där
arbetarna dog som flugor i stenlunga efter att ha arbetat som
slavar, utan skydd?
Att vara en Fairtrade City innebär bl a att kommunens förvaltningar
förbinder sig att öka sina inköp av Rättvisemärkt-certifierade varor
eller motsvarande, att det finns en viss mängd
Rättvisemärkt-certifierade varor i stadens butiker och att den
mängden ökar. Det innebär också att kommunens invånare ges tillgång
till information om Rättvisemärkt.
Diplomeringen av Malmö har fått stor uppmärksamhet i media och
inspirerat andra städer att följa efter. Utbudet av
Rättvisemärkt-certifierade varor på både offentliga och privata
arbetsplatser och i butiker, kaféer och restauranger har ökat.
Kritiken har varit ljum, vem vill vara för barnarbete och utsugning?
En del har missförstått och trott att rättvis handel står i ett
motsatsförhållande till fri handel. Finessen med att utropa
Fairtrade cities (det finns över 200 i Storbritannien) är dels att
det ger ett ökat tryck på leverantörerna att se över hur deras
produkter är tillverkade (vem vill inte sälja en sin produkt till en
kommun som t e x serverar 35 000 portioner skolmat om dagen?), dels
att vi får fler medvetna konsumenter. Intresset för att köpa
Rättvisemärkt-certifierade produkter ökade med 63 procent under 2006
i Sverige. I skrivande stund finns 280 varor att köpa i Sverige som
bär Fairtrade/Rättvisemärkt-loggan, till och med vin och rosor.
Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som bidrar till bättre
arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i
utvecklingsländer. Kriterierna främjar också demokratin,
organisationsrätten och miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och
diskriminering motverkas.
Det låter ju som helt självklara kriterier, men det ena avslöjandet
efter det andra i media visar ju att så absolut inte är fallet.
Levande begravda barnarbetare i Kina, sockerrörsarbetare i Brasilien
som har sämre arbetsförhållanden än de forna slavarna.
Spelar det då någon roll om man som enskild konsument väljer ett
Rättvisemärkt kaffe? Jo, det gör det, både för kaffebonden och för
framtiden. Minns ni de klorblekta kaffefiltren? När konsumenterna
fick upp ögonen för hur tillverkningen påverkade miljön
efterfrågades de inte längre och ett bättre alternativ togs fram.
Vi konsumenter har en enorm makt, det glömmer vi gärna när vi suckar
över orättvisor och lidande. Vi kan påverka med plånboken, även vi
små människor. Inte bara de stora aktörerna som Malmö stad.
Journalisten, författaren och fördragshållaren Catarina
Rolfsdotter-Jansson från Malmö är ny krönikör på Dagens PS inom
hälsa och hållbar utveckling. Läs hennes spalt varannan vecka och du
tillhör den snabbt växande skaran som vill veta mer om hur de tar
hand om sig själva och vår planet på en och samma gång! Läs mer på
www.rolfsdotter.se.
Catarina
Rolfsdotter-Jansson
rolfsdotter@telia.com
den 10
augusti 2007 09:18
|