Behöver du också konsumtionsbanta?
 


Jag har börjat banta, ja nästan fasta. Men jag äter fortfarande glatt stora lass med mat och njuter av mörk choklad efter lunchen varje dag. Bantningen är verkligen enkel, eftersom jag inte behöver gå hungrig. Den handlar bara om att minska min konsumtion. Jag konsumtionsfastar, eller nja - konsumtionsbantar.

Feng shui har varit inne i flera år nu. Vi ska rensa i röran, slänga och sortera och må bättre på kuppen. Alla som provat vet att det stämmer. När vi har mindre prylar och röra att hålla reda på frigörs energi till annat, som att ligga på soffan och läsa en bok, eller ta en tur i skogen. Alla dessa saker vi har kräver ju att vi håller redan på dem. De ska tvättas, strykas, sorteras, städas undan och inte tappas bort så att man får stressbryt när man ska använda dem. Jag, och flera andra i min familj, tillhör kategorin slarvrar. Vi förlägger saker, jag ofta i en iver att hålla ordning.

Jag har ruvat på mitt beslut att shoppa mindre i flera år, och har successivt jobbat med avvänjning. Svårast är det på resor, när vackra och ovanliga smycken, skor och kläder lockar mig att öppna plånboken. Nu börjar jag inse att jag samlat färdigt. Smyckeskrinen bågnar, klädkammaren likaså. En rensning i köksskåpen, där det mesta gick till välgörenhet, har skapat luft som jag bestämt mig för att inte fylla. Förutom med ekologisk mat av högsta kvalitet, där kniper jag inte med plånboken.

Precis som när man bantar drabbas man ömsom av stor tillfredsställelse och ömsom av starkt sug. När suget sätter in tar jag några djupa andetag och frågar mig själv om jag verkligen behöver det jag suktar efter.  Om det inte hjälper tänker jag ett varv på hur det producerats. Är varan schysst producerad, Fairtrade-märkt eller rättvist handlad händer det att jag åker dit. Men då känns det helt okej, eftersom min konsumtion förbättrar livsvillkoren för någon annan i Tredje världen.

Min syster är en inspirationskälla i min nya konsumtionsfasta. Hon gick från dryga 500 m2 lyxvilla på finaste läget i Malmö, till funkisradhus. Målet var att ha mindre ytor att jaga runt på och mer kontakt med sina barn, mindre tid att räfsa löv och mer tid att umgås och njuta av livet. Mindre jobb för att dra runt dyra huset och mer livskvalitet osv. Hon skänkte det mesta av sina kläder och har nu en garderob på 90 cm. Om hon köper ett nytt plagg skänker hon ett annat vidare. Jag får en hel del, vilket jag villigt erkänner gör mitt bantande lättare.

Källaren är nästa stora bantningsprojekt, här ska allt onödigt hull bort. Det är obehagligt att konfronteras med den överkonsumtion man ägnat sig åt, varav en stor del hamnat i källaren. Nu ska jag istället lägga mina pengar på att skapa tillväxt i branscher som inte belastar miljön så hårt; massage, musik, teater, restaurangbesök.

Jag skrev nyligen mitt första filmmanus. Nåja, reklamfilmsmanus på hela 15 sekunder som jag dessutom fick läsa in speakerrösten till. Det är en reklamfilm som ska rulla på SF:s biografer i Malmö under 8 veckor med start den 16 november. Budskapet lyfter fram rättvis handel och att Malmö stad är en Fairtrade City. Det känns schysst att lyfta fram den typen av konsumtion. För visst behöver vi shoppa, men om fler och fler funderar och frågar efter hur varorna är producerade sätter vi press på tillverkarna.

Många menar att de tycker att ekologiskt och Rättvisemärkt-certifierade livsmedel är för dyra. Men om vi hade lagt på den faktiska kostnaden för hur produktionen av t e x besprutade äpplen som fraktas från Chile belastar den lokala hälsan för bönderna som besprutar äpplena utan tillräcklig skyddsutrustning, föroreningen av grundvattnet i området, klimateffekterna av transporten och hälsoeffekterna av den kemiska cocktail vi får i oss när vi äter dem tillsammans med andra rester av bekämpningsmedel, hade de varit dyrare än de ekologiska från Kivik. Dags för differentierad moms, menar jag.

Då vore det ännu enklare att bli en medveten konsument. Under tiden konsumtionsbantar jag och får mer pengar över till bra mat och tid att ligga på soffan och filosofera istället för att leta efter fler prylar jag förlagt.

Catarina Rolfsdotter-Jansson

rolfsdotter@telia.com

den 5 november 2007 13:45
 

  Tillbaka till krönikesidan
  Tillbaka till förstasidan